(Skrivet vid bloggstart, 2009)
Snabbt om mig själv
Mitt namn är som sagt Anders David Dennis Johansson Sävenberg, född 9 Juli 1989 på Umeå BB. Har alltid kallat mig David Johansson, men på senare tid har jag valt det andra efternamnet "Sävenberg" eftersom det är lättare att relatera till än en "vanlig" Johansson. Jag som person är varken en vanlig "svensson" eller en stöddig jävel som vissa kanske kan ha förutfattade meningar om. Jag är en relativt unik person, en kroppsbyggare med en hel del känslor, brinner verkligen för det jag älskar och tycker nästan inte illa om någon annan person på denna planet. Dock har jag många åsikter om just oss Svenskar och hur vi ser på just kroppsbyggare, hur vi lever, vad vi åstadkommer och det vi offrar! Mer information om mig kan ni hitta på "Om mig" i menyn, och eller är det ju bara att fråga mig här i bloggen om vad som helst!
Att elitsatsa och vara ung
Ibland får man frågor om hur man kan sköta sin träning trots att man vill festa och dricka mycket, som om det är någonting man måste hålla på med när man är i 20 års åldern. Jag har inte tyckt att dricka sig full har givit mig någonting sen jag var 16 år och testade på det någon enstaka gång. Då var det speciellt, förbjudet och spännande... Nu kan det vara otroligt avslappnande att ta sig ett eller två glas med några polare några gånger per år. Absolut inte så man blir packad, utan lagom är bäst (I detta fall!) ! De som känner att de vill dricka sig packade varje helg, behöver inte lägga ner resten av veckan på att vara nyttig och äta rätt och tro att man ska bli någonting. Dom får gärna göra detta, men de måste förstå att för att få och bli någonting, måste man offra en hel del.
Jag förstår att många unga tycker att det är svårt att vara seriös med sin träning när det är så mycket annat som händer i deras vänskapskretsar. Jag har fördelen att ha mina absolut närmaste kompisar som också antingen är väldigt seriöst tränande eller helt förstående kring vad jag håller på med, och varför man inte kan bege sig ut i dimman på fredagskvällarna.
Hur kroppsbyggningen startade
Genom mitt liv har jag sportat sen jag började att spela fotboll med Ersmarks IK när jag var kring 6-7 år gammal. När jag var 8 år var jag på uteisen med skolan och spelade lite "hockey", efter att jag åkt om en kille som var 1 år äldre bestämde jag mig för att börja i hockey också!
Jag ville egentligen börja i Björklöven först (Bästa polaren Andreas lirade där), men dom hade en lång kö med folk som ville börja, så jag ställde mig i den kön och började i Tegs SK under tiden jag väntade. 2 år senare visade det sig att jag kunde börja spela med Löven!
Var väl ingen stjärna direkt, men jag tyckte att det var kul och jag ville bli proffs så jag fortsatte naturligtvis! Dock efter en skada när jag var 15 år, knät var paj och jag kände att alla odds var emot mig för att kunna köra vidare på en högre nivå, så jag la skridskorna på hyllan!
Efter en del rehabträning efter borttagen menisk, kunde jag fortsätta med fotbollen eftersom det absolut inte var samma press och satsning från lagets sida. Inte för att jag var kass i fotboll, men jag ansåg inte den lika seriös = kändes enklare och roligare!
Sommaren när jag skulle fylla 16år kände jag att jag saknade den där mer seriösa och jobbiga träningen som vi hade med hockeyns fysträning och brottning, så jag bestämde mig för att jag ville börja styrketräna på gym! Jag minns att jag redan tidigare velat detta, men att mamma och pappa tyckte jag var för ung, och pappa tyckte inte ens om tanken om att jag skulle börja styrketräna på gym över huvud taget. Dock när jag var 16år tyckte mamma att jag var lång och mogen nog att börja träna lite. (Man hade ju hört att man kunde stanna i växten om man startade för tidigt) haha.
Pappa fick inte veta att jag hade börjat träna förrän några veckor efter, eftersom jag inte visste hur han skulle reagera. Dock när jag berättade verkade han inte ta det så dåligt, så jag oroade mig väl i onödan!
Efter 1 års ren och skär discoträning på "Badmintonstadion" mellan Ersboda och Marieberg, bestämde jag mig för att bege mig till ett större gym. Mest på grund av att jag kunde reppa på de största hantlarna i hantelpress på mitt gamla gym. (Körde endast hantelpress, bicepscurl med z-stång och tricepspushdowns i cablecrossen).....
Efter 1,6 års ytterligare discoträning började jag fundera på om jag skulle börja satsa på att träna mer muskelgrupper än armar och bröst.. Fixa lite bättre symmetri, eftersom jag redan lyckats bygga en hyffsad kropp utan att vara överseriös.
Jag började träna axlar, lats och mage utöver armar och bröst, och det gav ganska snabbt resultat där också!
Efter några månader kände jag att benen verkligen så fördjävliga ut och att jag skämdes över dem, så det fanns ingen annan utväg än att börja träna klubborna också! Det var det beslutet som gjorde att jag också blev intresserad och tänkte mer som en bodybuilder!
Nu har jag tränat i 5 år, ca 2,5 år seriös byggning, och jag är otroligt glad över att jag lyckats på egen hand ta mig dit jag är idag. Ingen som sagt åt mig att jag borde satsa på det och det, utan att jag fann dom valen själv, jag själv tog valet att börja med detta maraton!
Jag ser absolut inget mål i detta sköna maratonlopp, utan bara delmål där man kan vila och sedan fortsätta vidare...
